Om mig

En del av Er kanske inte vill veta vem jag är, men för de som vill veta det så kommer här lite fakta och annat tråkigt...

Precis som det står på förstasidan så heter jag Christina och jag är 38 år. Jag bor i Skåne, i hamnstaden Trelleborg. Jag är uppväxt ungefär 1,5 mil norr om Trelleborg, men jag bodde på fel sida om vattentornet i den byn så jag var tvungen att gå gymnasiet i Trelleborg. Under de tre åren tyckte jag att Trelleborg var en tråkig stad och jag svor på att jag aldrig skulle kunna bo där! Hmmmm, det var DÅ det...

Efter gymnasiet fick jag ett trevligt jobb på ett stort företag i Malmö, men efter ungefär två år beslöt jag mig för att jag ville ut och se världen. Jag åkte till Grekland i nästan fyra månader. Jag diskade på en svensk/dansk/grekisk restaurang på Kreta på kvällarna och jag hade ledigt hela dagarna så att jag kunde göra i stort sett vad jag ville. Jag fick se en hel del under de här fyra månaderna. Saker som en "vanlig" turist inte får tillfälle att se... Det var en trevlig erfarenhet!

Efter Greklandsvistelsen stannade jag hemma ungefär en månad, men det fanns inga jobb att få så jag packade mina väskor igen och åkte till USA. Jag hamnade i Florida och där stannade jag ett helt år. Jag åkte dit för att vara aupair, men familjen hade inte mycket för mig att göra så jag flyttade... Delade ett hus med en amerikansk tjejkompis och en kille som från början kom från Italien. Det var tuffa tider, men vi hade roligt! Vi städade hus, tvättade till folk, passade barn, strök sånt vi tvättat dagen innan och en hel del annat som folk betalade oss att göra. Inom rimliga gränser, förstås! En sak som jag aldrig kommer att glömma är när jag blev tillfrågad om jag kunde sitta barnvakt åt en liten nyfödd brasiliansk flicka... De ville döpa henne till Kristina (efter mig!) och ville att jag skulle bli hennes första barnflicka. Hon var bland det sötaste jag någonsin har sett! Efter jag hade kommit hem till Sverige igen fick jag foto på henne varje jul till hon var fem år - tror jag det var... Året i Florida var en riktig erfarenhet/upplevelse och framför allt kul!

När året i Florida var över åkte jag hem till Sverige igen och ganska snart efter jag kom hem blev mamma sjuk. Om hon inte hade blivit sjuk så tror jag nog att jag bara skulle tagit ett tillfälligt jobb, tjänat ihop tillräckligt med pengar för en ny biljett och fickpengar och åkt tillbaka till Florida. Vem vet vad jag hade gjort idag om jag hade åkt tillbaka...

Efter några månader fick jag ett nytt jobb, som receptionist/telefonist i ett litet företag i Trelleborg (!). Det slutade med att jag stannade där nästan nio år och hade lite olika arbetsuppgifter under åren. De sista två åren där jobbade jag som innesäljare och jag stortrivdes! Efter ungefär två år på det jobbet beslöt jag mig för att flytta till Trelleborg... Ja, jag vet vad jag sa när jag gick i gymnasiet... Min mamma dog strax efter jag flyttade in i min lägenhet och jag fick ta över nästan alla hennes blommor/växter. Däribland fanns hennes Hoya carnosa och det blev den som blev anledningen till att jag började samla på hoyor. Mer om det i hur det hela började.

Min familj är inte stor. Min sista morförälder (mormor) dog runt jul när jag var bara 13 år. På nyårsafton året efter dog min pappa, endast 55 år gammal. Min mamma dog strax efter nyår för lite mer än 14 år sedan, endast 62 år gammal. För några år sedan dog en av mina bröder, endast 43 år gammal. Min äldste storebror (fyllde 52 förra året) och min yngste storebror (fyllde 41 år förra året) är vad jag har kvar av nära familj och då räknar jag inte med morbröder och deras familjer...

Jag blev riktigt bra kompis med en av mina nya grannar och hon introducerade mig för hundar. Hon hade själv en hund och jag trodde aldrig att jag skulle gilla hundar, men det var faktiskt riktigt roligt... Inte detsamma som att ha katt, men ändå... Min granne tog med mig till en kennel när hennes hund skulle vaccineras och på kenneln hade de jättesöta Shetland Sheepdog valpar! En av dem var speciellt söt... och denna lilla hund fick följa med mig hem på prov för att se om hon kunde komma överens med min katt. De kom bra överens och vovsingen fyllde elva år den 18 juli 2007.

Min katt fick njuta sina sista år här och det kanske behöver förklaras lite... I januari 2004 tillbringade jag en månad i Tyskland där jag studerade tyska och när jag kom hem trodde jag att sambon hade gett katten för mycket mat så vi satte honom på en lättare diet... Det hjälpte till viss del, men han var fortfarande lite rund om magen. Han mådde prima i övrigt, men när vi skulle vaccinera både honom och Tofflan i september 2004 ville de röntga honom och då fick vi veta att han hade cancer i båda njurarna och att det fanns ingenting man kunde göra. Vi beslöt då att vi skulle låta honom leva som en "kung" den sista tiden han hade kvar så länge han mådde bra. Han gick ner lite i vikt, men i övrigt så hade inte ont eller några andra besvär av cancern. Han hade jättekul våren 2005! Han fick äta vispgrädde och allt annat som tidigare var "förbjudet"... Han till och med jagade fåglar i trädgården! Lördagen den 14 maj 2005 märkte vi att hans bakben inte längre ville följa med ordentligt. Den helgen tillbringade jag tillsammans med min katt och bara tog hand om honom, skämde bort honom, gick med honom i trädgården, han sov sina två sista nätter i min famn... Måndagen den 16 maj 2005 tog vi honom till veterinären en sista gång och nu var han trött... Riktigt trött och han verkade inte klandra mig för vad jag skulle göra. Det var det tuffaste beslutet jag har behövt fatta (än så länge) men jag vet att det var för hans eget bästa. Han fick leva ett underbart liv och jag kommer aldrig att glömma honom och alla hans egenheter... Jag är tacksam att jag fick tagit riktigt många foton på honom de sista åren... Fler foton kommer att läggas upp på hans sida. Jag hade ju fortfarande Tofflan, men det är inte samma sak som att ha en katt. Min lilla kattunge Simpson flyttade in på Tofflans födelsedag den 18 juli för två år sedan... Vilken härlig födelsedagspresent till min hund som inte gillade denna nya lilla ettriga kattunge i början, men nu har de riktigt roligt tillsammans och sover ofta tillsammans. En del foton på finns på hans egen sida, men det kommer fler så småningom!

Vad gör jag då idag? Företaget som jag jobbade för såldes och jag var en av de som fick sluta. Jag hittade dock snabbt ett nytt jobb här i Trelleborg och där var jag i fem år och jobbade som innesäljare och hade daglig kontakt med i stort sett hela världen. Det var en stor fördel med det jobbet. Jag studerade även tyska, men det visade sig bli för mycket när man jobbade heltid...

I december 2006 beslöt jag mig för att ta körkort. Japp, på "äldre" dar... Sagt och gjort, jag köpte ett körkortspaket med 23 lektioner och efter 8:e lektionen var jag trött på det... Kände att jag var tvungen att göra något så jag beslöt mig för att ge mig själv en "morot" och köpte mig en egen bil. Det blev en urläcker Renault Megane (3-dörrars) i färgen orientblå metallic och den var begagnad, men ändå hyfsat ny... Bilen var det som gjorde att jag lyckades med körkortet och det fick jag på första försöket i slutet av maj. Sedan dess har min bil och jag (ja, även passagerare) farit lite överallt på hoyaträffar osv... Körkortet är nog bland det bästa jag gjort!

Körkortet gjorde även så att jag fick jobb. Jag är numera uthyrd konsult och mitt första jobb/uppdrag trivdes jag riktigt bra med och just nu är jag inne på mitt tredje uppdrag som förmodligen leder till ett fast jobb... Det återstår att se vad som händer efter sommaren! Trivs på nya jobbet gör jag verkligen!

Just nu känns det lite som att körkortet kanske kan innebära början på något annat riktigt trevligt i mitt liv, men mera om detta senare...

Jag tror det är bäst att sätta punkt här, annars riskerar du väl att somna... Tack för besöket!

Trelleborg den 8 mars 2008