Om mig

En del av Er kanske inte vill veta vem jag är, men för de som vill veta det så kommer här lite fakta och annat tråkigt...

Precis som det står på förstasidan så heter jag Christina och jag är 40 år. Jag bor i Skåne, Sjöbo... Inte riktigt Österlen och inte heller riktigt mitt i Skåne så jag kallar det "Mellanöstern"! Hit flyttade jag i november förra året efter att jag bott drygt 16 år i hamnstaden Trelleborg. Jag är uppväxt ungefär 1,5 mil norr om Trelleborg, men jag bodde på fel sida om vattentornet i den byn så jag var tvungen att gå gymnasiet i Trelleborg. Under de tre åren tyckte jag att Trelleborg var en tråkig stad och jag svor på att jag aldrig skulle kunna bo där! Hmmmm, det var DÅ det... Jag trivdes mycket bra i Trelleborg, men saker och ting förändras.

Efter gymnasiet fick jag ett trevligt jobb på ett stort företag i Malmö, men efter ungefär två år beslöt jag mig för att jag ville ut och se världen. Jag åkte till Grekland i nästan fyra månader. Jag diskade på en svensk/dansk/grekisk restaurang på Kreta på kvällarna och jag hade ledigt hela dagarna så att jag kunde göra i stort sett vad jag ville. Jag fick se en hel del under de här fyra månaderna. Saker som en "vanlig" turist inte får tillfälle att se... Det var en trevlig erfarenhet!

Efter Greklandsvistelsen stannade jag hemma ungefär en månad, men det fanns inga jobb att få så jag packade mina väskor igen och åkte till USA. Jag hamnade i Florida och där stannade jag ett helt år. Jag åkte dit för att vara aupair, men familjen hade inte mycket för mig att göra så jag flyttade... Delade ett hus med en amerikansk tjejkompis och en kille som från början kom från Italien. Det var tuffa tider, men vi hade roligt! Vi städade hus, tvättade till folk, passade barn, strök sånt vi tvättat dagen innan och en hel del annat som folk betalade oss att göra. Inom rimliga gränser, förstås! En sak som jag aldrig kommer att glömma är när jag blev tillfrågad om jag kunde sitta barnvakt åt en liten nyfödd brasiliansk flicka... De ville döpa henne till Kristina (efter mig!) och ville att jag skulle bli hennes första barnflicka. Hon var bland det sötaste jag någonsin har sett! Efter jag hade kommit hem till Sverige igen fick jag foto på henne varje jul till hon var fem år - tror jag det var... Året i Florida var en riktig erfarenhet/upplevelse och framför allt kul!

När året i Florida var över åkte jag hem till Sverige igen och ganska snart efter jag kom hem blev mamma sjuk. Om hon inte hade blivit sjuk så tror jag nog att jag bara skulle tagit ett tillfälligt jobb, tjänat ihop tillräckligt med pengar för en ny biljett och fickpengar och åkt tillbaka till Florida. Vem vet vad jag hade gjort idag om jag hade åkt tillbaka...

Efter några månader fick jag ett nytt jobb, som receptionist/telefonist i ett litet företag i Trelleborg (!). Det slutade med att jag stannade där nästan nio år och hade lite olika arbetsuppgifter under åren. De sista två åren där jobbade jag som innesäljare och jag stortrivdes! Efter ungefär två år på det jobbet beslöt jag mig för att flytta till Trelleborg... Ja, jag vet vad jag sa när jag gick i gymnasiet... Min mamma dog strax efter jag flyttade in i min lägenhet och jag fick ta över nästan alla hennes blommor/växter. Däribland fanns hennes Hoya carnosa och det blev den som blev anledningen till att jag började samla på hoyor. Mer om det i hur det hela började. Hmmmm, den sidan behöver nog också uppdateras!

Min familj är inte stor. Min sista morförälder (mormor) dog runt jul när jag var bara 13 år. På nyårsafton året efter dog min pappa, endast 55 år gammal. Min mamma dog strax efter nyår för lite mer än 16 år sedan, endast 62 år gammal. För några år sedan dog en av mina bröder, endast 43 år gammal. Min äldste storebror (fyller 55 i år) och min yngste storebror (fyller 44 i år) är vad jag har kvar av nära familj och då räknar jag inte med mina två morbröder och deras familjer...

Jag blev riktigt bra kompis med en av mina nya grannar och hon introducerade mig för hundar. Hon hade själv en hund och jag trodde aldrig att jag skulle gilla hundar, men det var faktiskt riktigt roligt... Inte detsamma som att ha katt, men ändå... Min granne tog med mig till en kennel när hennes hund skulle vaccineras och på kenneln hade de jättesöta Shetland Sheepdog valpar! En av dem var speciellt söt... och denna lilla hund fick följa med mig hem på prov för att se om hon kunde komma överens med min katt. De kom riktigt bra överens...

Min katt fick njuta sina sista år i huset vi köpte 2002 och det kanske behöver förklaras lite... I januari 2004 tillbringade jag en månad i Tyskland där jag studerade tyska och när jag kom hem trodde jag att sambon hade gett katten för mycket mat så vi satte honom på en lättare diet... Det hjälpte till viss del, men han var fortfarande lite rund om magen. Han mådde prima i övrigt, men när vi skulle vaccinera både honom och Tofflan i september 2004 ville de röntga honom och då fick vi veta att han hade cancer i båda njurarna och att det fanns ingenting man kunde göra. Vi beslöt då att vi skulle låta honom leva som en "kung" den sista tiden han hade kvar så länge han mådde bra. Han gick ner lite i vikt, men i övrigt så hade inte ont eller några andra besvär av cancern. Han hade jättekul våren 2005! Han fick äta vispgrädde och allt annat som tidigare var "förbjudet"... Han till och med jagade fåglar i trädgården! Lördagen den 14 maj 2005 märkte vi att hans bakben inte längre ville följa med ordentligt. Den helgen tillbringade jag tillsammans med min katt och bara tog hand om honom, skämde bort honom, gick med honom i trädgården, han sov sina två sista nätter i min famn... Måndagen den 16 maj 2005 tog vi honom till veterinären en sista gång och nu var han trött... Riktigt trött och han verkade inte klandra mig för vad jag skulle göra. Det var det tuffaste beslutet jag har behövt fatta (än så länge) men jag vet att det var för hans eget bästa. Han fick leva ett underbart liv och jag kommer aldrig att glömma honom och alla hans egenheter... Jag är tacksam att jag fick tagit riktigt många foton på honom de sista åren... Fler foton kommer att läggas upp på hans sida. Jag hade ju fortfarande Tofflan, men det var inte samma sak som att ha en katt. Min lilla kattunge Simpson flyttade in på Tofflans födelsedag den 18 juli för fem år sedan... Vilken härlig födelsedagspresent till min hund som inte gillade denna nya lilla ettriga kattunge i början, men de hade riktigt roligt tillsammans och sov ofta tillsammans. En del foton på finns på Simpsons egen sida, men det kommer fler så småningom!

I slutet av april 2008 blev jag tvungen att avliva min hund. Hon hade haft ett blåsljud på hjärtat lite drygt ett år men hade fått vara pigg och mådde bra trots omständigheterna. Tidigt den våren började hon hosta och sattes på medicin och till en början verkade det funka, men efter ungefär en månad blev hon plötsligt sämre och den 29 april tog jag henne till veterinären för sista gången... Som jag stortjöt hela den korta bilturen hem! Jag har fortfarande Simpson och tur är det... han verkar sakna sin hundvän ibland, men just nu blir det ingen "kompis" till honom.

Vad gör jag då idag? Företaget som jag jobbade för såldes och jag var en av de som fick sluta. Jag hittade dock snabbt ett nytt jobb i Trelleborg och där var jag i fem år och jobbade som innesäljare och hade daglig kontakt med i stort sett hela världen. Det var en stor fördel med det jobbet. Jag studerade även tyska, men det visade sig bli för mycket när man jobbade heltid...

I december 2006 beslöt jag mig för att ta körkort. Japp, på "äldre" dar... Sagt och gjort, jag köpte ett körkortspaket med 23 lektioner och efter 8:e lektionen var jag trött på det... Kände att jag var tvungen att göra något så jag beslöt mig för att ge mig själv en "morot" och köpte mig en egen bil. Det blev en urläcker Renault Megane (3-dörrars) i färgen orientblå metallic och den var begagnad, men ändå hyfsat ny... Bilen var det som gjorde att jag lyckades med körkortet och det fick jag på första försöket i slutet av maj 2007. Sedan dess har min bil och jag (ja, även passagerare) farit lite överallt på hoyaträffar osv... Körkortet är nog bland det bästa jag gjort! I oktober 2008 sålde jag min blåa Megane och köpte en vinröd metallic (5-dörrars) istället... Den är nyare och ännu trevligare att köra än den blåa... Förutom problem med elhissarna förstås! Hittills har jag fått bytt ut tre av dem och den fjärde har verkat vara på "G" ett bra tag... Den tredje åkte ner lagom till Sverker Olofsson hade Renaults elhissar uppe i "Plus" och i samband med det fick jag ersättning från Renault och ett halvt löfte om att de ersätter även den fjärde ifall den åkte ner under 2010. När jag fyllde 40 fick jag bland annat en hållare att sätta under nummerplåten bak på bilen så nu gör jag reklam för mig själv!

Körkortet bidrog även till att jag fick jobb. Jag är numera uthyrd konsult och mitt första jobb/uppdrag trivdes jag riktigt bra med och i höstas påbörjade jag mitt femte uppdrag...

I maj 2008 sålde sambon och jag huset och flyttade till vars en lägenhet i Trelleborg. Det hade hänt för mycket de senaste åren och jag hade förändrats en hel del... känslorna hade förändrats, men vi är fortfarande vänner ska jag väl tillägga. Lägenheten jag köpte var riktigt mysig, men jag hade betydligt mindre plats för mina hoyor så under första halvåret sålde jag en del av dem och försökte på olika sätt få plats med så många som möjligt i fönsterna och på vägghyllor där solen faktiskt tittade in... Slutresultatet blev riktigt bra, men lagom till jag var helt färdig med ALLT hoyandet så var det dags att flytta - igen! Inget som var planerat, det bara blev så...

Under sommaren 2009 åkte jag och nya pojkvännen på lite husvisningar... Lite för att det faktiskt var kul, men efter ett tag blev det mer och mer allvar av det. Jag insåg att jag var ingen lägenhetsperson... I slutet av augusti hittade vi ett hus som både passade oss, Simpson och hoyorna. Skämt å sido, det ÄR ett riktigt Hoyahus! Det dröjde ända till november innan vi kunde flytta in i huset och efter inflyttningen (eller rättare sagt redan på inflyttningsdagen) började eländet... Jag tänker inte gå närmare in på det här och nu, men jag kan ju bland annat nämna att säljarna inte hade flyttstädat... fläkten ovanför spisen dröp av fett och det droppade ner på spishällen - för att nämna EN sak!

Det var hektiskt i början efter flytten eftersom det var jobbigt att inte ha rent, men man ville ändå bo så att säga... Vi jobbar båda heltid så det tog ett bra tag innan vi tyckte vi hade fått så pass rent att vi ville lägga in våra grejer i skåp och lådor, lägga mattor på golven (vi köpte inneskor som användes flitigt!) osv. Jag sydde om gamla / sydde nya gardiner i flera veckor, men när jag väl var färdig så blev det riktigt bra. Tack vara allt annat som tog tid så blev hoyorna bara inställda i fönsterna allt eftersom jag tog hit dem, men för ganska exakt en månad sedan (21 mars) tog jag en hel söndag till att bara organisera hoyor och krukor. Vilket pusslande det blev, men till slut blev jag nöjd och det verkar även hoyorna vara för det växer och blommar lite varstans... Hur det blev i fönsterna kan ni se här.

Jag tror det är bäst att sätta punkt här, annars riskerar du väl att somna... Tack för besöket!

Sjöbo den 24 april 2010